2013-11-24

Jackan

Alltså.
Fredag kväll. Julbord med jobbet, jag och 100 män. Den här kvinnan kan ju inte hantera gratis alkohol så blev väldigt. Jättefull. På bussen hem däckar jag direkt, totaldäckar. Vaknar förvirrad på övre av att jag är sist. Ser en nerspydd jacka bredvid mig. Va? Vems är den? Är det jag som spytt på den? Nej herregud, i så fall måste jag ju ta hem och tvätta av den. Tar jackan under armen och vandrar hem, inser på vägen att det inte är jag som spytt på den, då det inte smakade spya i munnen, men får väl ta hem och hitta ägaren till den ändå.

Ligger bakfull som satan hela lördagen och har helt glömt jackan.

Hittar jackan på söndagen, hittar en mobil i fickan, den var död.

Tittar igen några timmar senare, hittar ett ID-kort, letar upp snubben på facebook. Det här med att förklara att "ehh ja, jag var skitfull, trodde jag spytt på din jacka och tog hem den för att tvätta av den", det är ju lite halvkonstigt i sig. Han svarar, möter upp honom, lämnar jackan, ber om ursäkt att det tog sån tid innan han fick tillbaka den, men han är evigt tacksam.

En stund senare, vänförfrågan från snubben och ett meddelande om vi inte kunde träffas, jag verkade trevlig.

Ehhhh, behöver jag säga hur konstig hela grejen är? Fy. Fan. Vad. Jag. Har. Skrattat. xD

2013-11-06

Skitliv

Jag orkar inte mer. Vill dö, men vet att det inte är värt det. Ägnat 2 timmar om dagen i 8 mån nu på en häst jag inte vill ha eller har tid för. Bestämt mig för att sluta umgås med vänner som inte får mig att må bra, bra i längden men just nu känna det skit att såra folk. Och personen jag älskar mest i hela världen har det kaosigt just nu och förstör sig själv, jag oroar mig varje sekund och vaknar en massa gånger på nätterna. Äter knappt, bara på jobb och då känns det som jag ska spy när som. Och allt detta samtidigt som jag jobbar röven av mig. Hur mycket ska man behöva orka? 

Kan egentligen ta allt annars, men denna oro och rädsla över världens bästa människa, den tar kål på mig.