2013-11-24

Jackan

Alltså.
Fredag kväll. Julbord med jobbet, jag och 100 män. Den här kvinnan kan ju inte hantera gratis alkohol så blev väldigt. Jättefull. På bussen hem däckar jag direkt, totaldäckar. Vaknar förvirrad på övre av att jag är sist. Ser en nerspydd jacka bredvid mig. Va? Vems är den? Är det jag som spytt på den? Nej herregud, i så fall måste jag ju ta hem och tvätta av den. Tar jackan under armen och vandrar hem, inser på vägen att det inte är jag som spytt på den, då det inte smakade spya i munnen, men får väl ta hem och hitta ägaren till den ändå.

Ligger bakfull som satan hela lördagen och har helt glömt jackan.

Hittar jackan på söndagen, hittar en mobil i fickan, den var död.

Tittar igen några timmar senare, hittar ett ID-kort, letar upp snubben på facebook. Det här med att förklara att "ehh ja, jag var skitfull, trodde jag spytt på din jacka och tog hem den för att tvätta av den", det är ju lite halvkonstigt i sig. Han svarar, möter upp honom, lämnar jackan, ber om ursäkt att det tog sån tid innan han fick tillbaka den, men han är evigt tacksam.

En stund senare, vänförfrågan från snubben och ett meddelande om vi inte kunde träffas, jag verkade trevlig.

Ehhhh, behöver jag säga hur konstig hela grejen är? Fy. Fan. Vad. Jag. Har. Skrattat. xD

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar